Jag är uppväxt i Sverige. Jag kom hit som barn. Så jag gillade att vara rakt på sak. Sade vad jag tyckte och så. Gillar att festa mycket. Hängde med dem andra killarna. Drack allt jag kunde få tag på. Och fest rökande. Var oftas på förfester, nattklubbar och fortsätte med efterfester.
Det händer emellanåt att jag dagen efter se mig själv i spegel och det jag såg då fick mig själv att undra vad jag höll på mig. Jag kunde se mina beniga revben stycka ut. Mörka ringar under ögonen. Jag var som ett stående lik. Så jag gillande inte det jag såg.
Samma veva som jag meditera efter Wat Phra Dhammakaya och dess innehåll att följa dem mänskliga precepen, vilket innebär att följa människan moralen regler. Att inte döda levande thing, inte stjäla, inte ljuga, inte synda och inte försumma alkohol eller ta nåt berusande medel. Det sist nämnda är jätte viktigt. Bryter man den såg bryter man allt annat regler. Få man i sig lite sprit ja då kan man ljuga, stjäla,synda och döda.
Så när jag va 30 kunde jag följa dem 5 precepen. Och min meditation tog fart. Jag kunde koncentrera mig mer, jag hade mer fokus, jag va målmedveten. Jag tåler mer, både i ord och i handlingar som jag ha blivit möt av. Jag liksom granskade mina vänskapskrets. Genom meditation kunde jag lättare se bra vänner och falska vänner. Så jag tog bort alla dem som ha sugit ur mig allt mina energi och bevara dem som är äkta.
Det var inte lätt att vända ryggen till det som ha lockat i en i så många år. Men jag gjorde det. Jag tog mig ur. Självklart va det inte trevlig syn när man säger att man inte längre vill. Man vill inte stå stampa på samma stället år ut och år in med festande, falskhet och hur man hela tiden måste göra sig fint, tuff och försöka hinna med ligga på topp jämt. Det gav mig inget än lite tillfällighet flytt från verkligheten. Som jag kan känna av från andra när vi sitter och festa. Att vi alla är olyckliga. Därför möts vi när och sitter och dricker, försöka dämpa det som känns tungt.
Tänkt så mycket förlorad tid, kraft och energi framför allt pengar på allt festande till dricka, kläder, transporter. Efter Wat Phra Dhammakaya meditation teknik och följa dem 5 precepen för ändrades mitt tillvaron till det positiva. Jag var gladare, levde i nuet. Jag förlåter mig själv och andra. Jag tänker oftas innan jag tala. Om jag tala ja vad vinner jag då på. Hur ska jag når ut med mitt budskap, kommer det jag tala om såra någon. Bör jag tala eller inte.
Wat Phra Dhammakaya meditation teknik fick mig att se inåt än utåt. När man se inåt, sig själv och är mer medveten så förstå man sig själv. Tex genom talan och agerande till andra. På så sätt kommer man lättare förstå andras beteende, talan och agerande.
Och när man då ha kommit så långt så föstå och förlåter man det oväserliga. Så ha man lättare att skakar av sig saker. Och bibehålla må bra känsla nästan jämt och ständigt. Så jag är mycket, mycket lyckligt med det mesta i mitt liv. Jag lever i nuet här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar